Kristi fred skal råde i jeres hjerter prædiken Aftenprædiken på Sommertræf 14. juli 2020 ved Sebastian Grünbaum, Aabo. Det Evangelisk-Lutherske Missionsstift i Finland. https://www.lhpk.fi/sv/abo/predikningar/

Låt Kristi frid regera i era hjärtan (Kol. 3:15) Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen. Vad är denna frid som det talas om här? Vi kan tänka på att ordet kan betyda en tid av fred. Det vill säga en tid när det inte är krig, inga konflikter eller yttre hot. Eller det kan betyda fred eller frid mellan människor som privatpersoner. Det vill säga en tid när människor inte bråkar med varandra. Eller så kan det också betyda personlig trygghet, säkerhet, framgång och lycka på ett personligt plan. Nu har vi en frestelse att tänka att detta är evangeliet. Evangeliet handlar om att vi inte skall kriga mera, leva i fred med andra människor och vara allmänt lyckliga. Men detta är inte evangeliets budskap i första hand. Alla dessa frider är fina saker och vi önskar dom och får också försöka finna dem. Men vi vet att bibeln talar om något annat när den talar om Kristi frid. För vi vet att även om den kristna kyrkan ber om fred för alla folk så att vi skull kunna leva ett lugnt och stilla liv i gudsfruktan, så kommer det krig och förstörelse. Detta har ju Jesus sagt och världen är sådan. Vi sträva till ett liv av helgelse och frid med alla människor, men Kristus säger att han inte kommit med fred utan med svärd. Han har kommit för att skilja sin mor från sin dotter och sonen från fadern. För även om freden är en väldigt viktig prioritet, så är evangeliets sanning något som är ännu viktigare. Vi ser på Jesus att även om det innebar konflikt så var han villig att stå upp för det som var rätt. Och det innebär inte heller personlig trygghet, säkerhet, framgång eller lycka för individen. Dessa är saker som vi nog tidvis kan ha på denna jord, men vi vandrar här som främlingar, som suckar och längtar efter att få komma hem till Herren, ty vårt riktiga hem är i himlen, detta är den enda platsen var vi kan i sanningen vara lyckliga. Världen är som en öken, och vi är på väg till det lovade landet som är fullt av himmelsk mjölk och honung.   Så vad är då friden som här talas om? Detta uppenbaras med ordet ”Kristi”. Det handlar inte om frid i allmänhet, på ett socialt plan eller frid på ett psykologiskt plan, utan om Kristi frid. Vad är då Kristi frid. För att förstå det måste vi läsa ett annat ställe från Efesierbrevets 2 kapitel: Men nu, genom Kristus, har ni som tidigare var långt borta kommit nära genom Kristi blod. Han är vår frid, han som har gjort de två till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. I sin kropp har han satt lagen ur kraft med dess bud och stadgar, för att i sig själv göra de båda till en enda ny människa och skapa frid. (Ef. 2:13-15) Det vill säga. Före Kristus kom till oss fanns det fiendskap mellan Israel som var Guds folk och hade hans ord och hedningar som inte var Guds folk och utanför frälsningen. Det var två skilda saker, men nu är judarna och hedningar ett, eftersom hedningarna har fått del av Guds frälsning i Kristus. Man kunde använda bibelns sätt att tala och säga att hedningarna har fått del av Israel, de har fått del av Guds frälsning och gåvor som judarna fick först. Eftersom vi inte hade Guds ord eller hans frälsning så betydde det också att vi hade fiendskap med Gud. Tänk dig att bibeln kallar en människa som inte är pånyttfödd för Guds fiende. Guds fiende i bemärkelsen att synden har förstört och fördärvat människans natur så att han kan inte länge komma till Gud, den helige Guden är farlig för honom. Guds lag visar åt oss att vi är Guds fiender. Den uppenbarar Guds vilja för oss, men den uppenbarar framför allt att vi inte kan göra Guds vilja, det lyckas inte. Och den uppenbarar alltså att vi i rund och botten är fientliga gentemot Gud och vill inte lära känna honom. Men nu har Kristus tagit bort detta. I Kristus finns det inte något hot från Gud eller lagens krav, utan han har kommit och gjort det som lagen kräver för oss. Därför kallas vi inte längre för främlingar utan Guds älskade barn. Genom Kristus och i Kristus har vi fått alla Guds goda gåvor och är försonade med honom. Det som Kristus gjorde på Golgata är vår frid.   Låt Kristi frid regera i era hjärtan Nu måste vi också ta en liten biblisk detalj med. Nämligen när bibeln talar om hjärtan så talar det inte om centrum för känslor. Därför när vi läser om hjärtat i bibeln, om att förlåta av hjärtat eller älska av hjärtat, så talas det i första hand inte om känslor. Nej, hjärtat är centrum för viljan och människans beslut. Det vill säga, älska av hjärtat, förlåt av hjärtat betyder framför allt att vi skall vilja älska Gud och vilja förlåta människor på riktigt, på allvar så att säga. Nu när aposteln skriver; låt Kristi frid regera i era hjärtan så måste vi läsa de så att vi ser detta som ett utryck för något som är innerst i oss, det vill säga det som vi håller fast vid, det som vi hoppas på, det som vi tar vår tillflykt till. Detta något är evangeliet. Detta är en mycket kort förmaning om att hålla fast vid evangeliet. Sätt alltså ert hopp till det som Kristus gjort och håll fast vid honom. Detta blir allra klarast mitt i vardagslivet. Det vill säga: Kristi frid, handlar om att hålla den för mig korsfäste Kristus för mina ögon mitt i allt det som vi kallar livet här. Mitt i allt det som finns hos oss. Mitt i det att jag är tillsammans med min familj, mitt i mitt arbete, mitt i att bilen går sönder, mitt i att jag är medlem av en församling, mitt i tider av hälsa och sjukdom. Och nu betyder denna uppmaning alltså inte det, att vi inte får känna eller leva. Vi får leva och känna helt fritt. Vi får vara oss själva, vi får säga ja och nej till olika saker, vi får uppleva och tänka fritt. Men Gud vill att Kristus är med oss där, det vill säga vi vandrar med honom genom allt som kan möta oss. Och därför kan Kristi frid också regera i våra hjärtan, för oberoende om det går bra eller dåligt, vi har framgång eller motgång, vi är lyckliga eller deprimerade, sjuka eller friska så är Kristus där. Hans förlåtelse, nåd och rättfärdighet är verkliga, för de oberoende av oss, de kommer utanför från honom, icke från våra känslor eller tankar, utan från hans ord och sakrament.   Fridens natur Evangelisten Johannes skriver om Kristi frid så här: Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. (Joh. 14:27).   Jag tänker att slutet på denna vers kan man översätta på ett bättre sätt. Nämligen man kan översatta den. Jag ger er inte på samma sätt som världen ger. När vi översätter denna vers så tänker jag att budskapet blir klarare. Nämligen Kristi frid ges inte på samma sätt som denna världen ger frid. Hur ger världen frid. Världens ger frid åt de som är starka, stora, hårda, de som kämpar och strider, och om segrar kampen kan man få frid för en kort stund. Men Kristus ger sin frid helt på andra grunder. Han ger sin frid på grund av sig själv, det vill säga endast av nåd. Därför samlas vi också kring Guds ord och sakrament. Vi samlas kring dessa som kallas för nådemedel. För genom dessa medel ger Gud åt oss alla sina goda gåvor. Genom dessa medel ger han åt oss tron på Kristus. Kristus själv, syndernas förlåtelse, evigt liv och salighet. Genom dessa medel får vi också del av Kristi frid som skall regera i våra hjärtan. Denna frid kommer till oss och genom ordet och sakramenten bevarar Gud den friden i våra hjärtan. Det vill säga han bevarar oss i den rätta tron och övertygelsen. Tron handlar först och främst om att ta emot Guds goda gåvor. Vi tackar och tar emot allt det goda som Gud i Kristus har gjort för oss. Och när vi gör detta kommer Kristi frid som övergår allt förstånd bevara våra hjärtan och våra tankar i Kristus Jesus. Amen.

Kristi fred skal råde i jeres hjerter (Kol 3,15) Nåde være med jer og fred fra Gud, vor Fader, og Herren Jesus Kristus. Amen. Hvad er det for en fred, som her tales om? Vi kan tænke på, at ordet bruges sammen med ”-tid”, nemlig ”Fredstid”. Det vil sige en tid, hvor der ikke er krig. Ingen konflikter. Ingen ydre trusler. Eller det kan betyde fred mellem mennesker som privatpersoner. Det vil sige en tid, hvor mennesker ikke er uenige og strides med hinanden. Fred kan også betyde personlig tryghed, sikkerhed, fremgang og lykke på det personlige plan. Nu er det fristende at tænke, at dette er evangeliet. I så fald handler evangeliet om, at vi ikke mere har krig, lever i fred med andre mennesker og er lykkelige i hverdagen. Men det er ikke evangeliets budskab i første omgang. Alle disse former for fred er godt, og vi ønsker sådan en fred og stræber efter at opnå den slags fred. Men vi ved, at Bibelen taler om noget andet, når den taler om Kristi fred. For vi ved, at selv om den kristne kirke beder om fred til alle folkeslag, så vi kan leve et roligt og stille liv i gudsfrygt, da kommer der alligevel krig og ødelæggelse. Det har Jesus også fortalt os. Sådan er verden. Vi stræber efter et liv i hellighed og fred med alle mennesker. Men Kristus siger også, at han ikke er kommet med fred, men med sværd! Han er kommet for at sætte splid mellem en mand og hans far, en datter og hendes mor (Matt. 10,35). For selv om fred er en meget vigtig prioritet, så er evangeliets sandhed dog endnu vigtige. Vi ser på Jesus, at selv om det indebar konflikt, så var han villig til at stå op for det, som var sandt. Også selv om det ikke betød, at den enkelte opnåede personlig tryghed, sikkerhed, fremgang og lykke. Det er ting, som vi ind imellem kan have på denne jord. Men vi lever her som udlændinge og fremmede, der sukker og længes efter at komme hjem til Herren. For vort rigtige hjem er i Himlen. Kun dér kan vi virkelig være lykkelige. Verden er som en ørken, og vi er på vej til det land, Gud har lovet at give os. Det er fuld af himmelsk mælk og honning.   Hvad er det da for en fred, som der her er tale om? Svaret får vi med ordet ”Kristi”. Det handler ikke om fred i almindelighed på et socialt plan, eller fred på et psykologisk plan, men om KRISTI FRED. Hvad er da KRISTI FRED? For at forstå det, skal vi læse et andet sted i Efeserbrevet kapitel 2: 13 Men nu, da I er i Kristus Jesus, er I, som engang var langt borte, ved Kristi blod kommet nær. 14 For han er vor fred. Han gjorde de to parter til ét, og med sin legemlige død nedrev han den mur af fjendskab, som skilte os. 15 Han satte loven med dens bud og bestemmelser ud af kraft for i sig at skabe ét nyt menneske af de to og således stifte fred (Ef. 2:13-15) Det vil sige: Før Kristus kom til os, var der fjendskab mellem Israel, som var Guds folk og havde hans ord, og hedninger, som ikke var Guds folk og stod udenfor frelsen. De levede adskilt. Men nu er jøderne og hedningerne ét, eftersom hedningerne har fået del i Guds frelse i Kristus. Man kunne bruge bibelens måde tale på og sige, at hedningerne er blevet en del af Israel. De har fået del i Guds frelse og de gaver, som jøderne først fik. Eftersom vi ikke havde Guds ord eller hans frelse, da betød det også, at vi levede i fjendskab med Gud. Tænk! Bibelen kalder et menneske, som ikke er født på ny (genfødt) for Guds fjende! Guds fjende i den mening, at synden har ødelagt og fordærvet menneskets natur, så at mennesket ikke længere kan komme til Gud. Den hellige Gud er farlig for mennesket, som ikke er genfødt. Gud lov viser os, at vi er Guds fjender. Den åbenbarer Guds vilje for os, men den åbenbarer frem for alt, at vi ikke kan udføre Guds vilje. Det lykkes ikke. Og den viser os, at vi i grund og bund er fjendtlige mod Gud og ikke vil lære ham at kende. Men nu har Kristus fjernet dette fjendskab. I Kristus findes der ingen trussel fra Gud. I ham er der ingen lovkrav. Han er kommet og har gjort det, som loven kræver af os. Han har gjort det for os. Derfor kaldes vi ikke længere for fremmede, men for Guds elskede børn. Gennem Kristus og i Kristus har vi alle fået Guds gode gaver og er forsonede med ham. Det, Kristus gjorde på Golgata (hvor Jesus blev korsfæstet), er vores fred.   Kristi fred skal regere i jeres hjerter Nu skal vi også have en lille bibelsk detalje med. Nemlig, at når Bibelen taler om hjertet, så taler den ikke om centrum for vore følelser. Derfor, når vi læse om hjertet i bibelen, om at tilgive af hjertet og at elske af hjertet, så tales der ikke i første hånd om følelser. Nej, hjertet er centrum for viljen og menneskets beslutninger. Det vil sige: Elske af hjertet, tilgive af hjertet betyder frem for alt, at vi skal elske Gud og ville tilgive mennesker for alvor, så at sige. Når apostlen nu skriver: ”Lad Kristi fred regere i jeres hjerter”, da skal vi læse det sådan, at vi ser dette som udtryk for noget, som er inderst i os, det vil sige: det, som vi holder fast ved, det som vi håber på, det, som vi tager vor tilflugt til. Og det er Evangeliet. Dette er en meget kortfattet formaning om at holde fast ved evangeliet. Sæt altså jeres håb til det, som Kristus har gjort, og hold fast ved ham. Det bliver mest tydeligt i hverdagens liv. Det vil sige: Kristi fred handler om, at jeg holder mig den korsfæstede for øje i hele livet. Midt i alt, hvad vi har og lever og gør. Dvs. når jeg er sammen med min familie, når jeg er på arbejde, når bilen går i stykker. Også midt i min menighed, som jeg hører til, og når jeg er rask og syg. Og nu betyder denne opfordring altså ikke, at vi ikke må mærke og leve livet. Vi må leve og mærke livet helt frit. Vi får lov at være os selv, vi må sige ja og nej til alt muligt, og vi må opleve ting og tænke frit. Men Gud vil, at Kristus er med os i alt dette. Det vil sige, at vi vandre med ham gennem alt, som kan møde os. Og derfor kan Kristi fred også regere i vore hjerter. For uafhængigt af, om det går os godt eller dårlig, om vi har fremgang eller modgang, om vi er lykkelige eller deprimerede, syge eller raske, så er Kristus der. Hans tilgivelse, nåde og retfærdighed er virkelig hos os. Og det afhænger ikke af, hvordan vi ellers er. Det kommer jo til os udefra, fra ham. Det stammer ikke fra vore følelser og tanker, men fra hans ord og sakramenter.   Fredens væsen Evangelisten Johannes skriver om Kristi fred på denne måde: 27 Fred efterlader jeg jer, min fred giver jeg jer; jeg giver jer ikke, som verden giver. (Joh 14:27) Jeg mener, at slutningen på dette vers bedre kan oversættes sådan: ”Jeg giver jer ikke fred på samme måde, som verden gør” Når vi oversætter dette vers sådan, mener jeg, at budskabet bliver tydeligere: Kristi fred gives ikke på samme måde, som denne verden giver fred. Hvordan giver verden da fred? Verden giver fred til dem, som er stærke, store, hårde, dem, som kæmper og strider. Og hvis man sejrer i kampen, kan man få fred en kort periode. Men Kristus giver sin fred af helt andre årsager. Han giver sin fred på grund af sig selv, det vil sige af nåde alene. Derfor samles vi også omkring Guds ord og sakramenter. Vi samles om det, som kaldes for ”nådemidler”. For gennem disse midler giver Gud os alle sine gode gaver. Gennem disse midler giver han os troen på Kristus, Kristus selv, syndernes forladelse, evigt liv og salighed. Gennem disse midler får vi også del i Kristi fred, som skal råde i vore hjerter. Denne fred kommer til os. Og gennem ordet og sakramenterne bevarer Gud den fred i vore hjerter. Det vil sige: han bevarer os i den rette tro og overbevisning. Troen handler først og fremmest om at tage imod Guds gode gaver. Vi takker og tager imod alt det gode, som Gud i Kristus har gjort for os. Og når vi gør det, vil Kristi fred, som overgår al forstand, bevare vore hjerter og tanker i Kristus Jesus. Amen.