Hvem er Jesus? Og hvad er hans opgave? 5. søndag e. trintatis 2020 på Kirkemøde og Sommertræf i Aarhus Gæstetaler pastor Sebastian Grünbaum, Aabo. Det Evangelisk-Lutherske Missionsstift i Finland. https://www.lhpk.fi/sv/abo/predikningar/ prædiken gudstjeneste

Matthæus 16:13-28 När Jesus kom till trakten av Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att Människosonen är?" 14 De svarade: "Vissa säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna." 15 Han sade till dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" 16 Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens Son." 17 Jesus sade till honom: "Salig är du, Simon, Jonas son, för det är inte kött och blod som har uppen­barat det för dig, utan min Far i himlen. 18 Och jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa* ska jag bygga min församling, och helvetets* portar ska inte få makt över den. 19 Jag ska ge dig himmel­rikets nycklar*. Allt som du binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt som du löser på jorden ska vara löst i himlen." 20 Sedan befallde han lärjungarna att inte berätta för någon att han var Messias. Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen. Vi kommer nu att fokusera på den första delen av denna text. Nämligen på Kristi fråga och Peters svar. I Finland brukar vi kalla oss själva för Konfessionella Lutheraner. Jag vet inte om du någonsin hört termen? Men det betyder helt enkelt att vi är Lutheraner som samlas kring en viss bekännelse. Det som förenar alla konfessionella Lutheraner är både de historiska trosbekännelserna och den Augsburgska bekännelsen. Varför är det så?   Frågan vem säger ni att jag är? Bekännelsen är en biblisk sak. Denna fråga från Jesus till lärjungarna visar ett bibliskt mönster. Det fanns alltså många olika svar på denna fråga. Ena sade Johannes, andra sade Elias, någon sade en av profeterna. Folket var delat, vissa menade sig veta bättre än andra. Petrus svar betyder två saker samtidigt. Nämligen du är Messias den levande Gudens Son, betyder att Kristus är Guds Son. Det är en bekännelse om hans person. Men det är också något mera, nämligen det är en bekännelse om Jesu verk och hans uppgift. Han är inte bara Guds Son, utan Guds Son som kommit för att frälsa världen från synd, djävul och död. Dessa två frågor, vem är Jesus och vad är hans uppgift är bland de två största frågorna i kyrkohistorien. Den tidiga kyrkan diskuterade häftigt frågan, vem är Jesus? Och denna fråga tog inte alls slut i och med att bibeln skrevs. Utan istället fortsatte den. Bibeln utmanade världen. Guds ord gick ut och krävde ett svar: vem är denna Kristus som kommit till världen. Under första trehundra åren stred kyrkofäderna med varandra. Vissa sade att Jesus är sann människa, men icke Gud. Andra sade att Jesus är sann Gud, men icke människa. Vissa sade att Jesus var sann Gud, men hade blivit adopterad till Gud vid dopet, andra igen att Jesus var född till Gud. Som svar på detta gav kyrkan sedan olika bekännelser. En av de som vi bäst känner till är den niceokonstantinopolska be­kän­nelsen, den som vi normalt kallar för den Nicen­ska trosbekännelsen. Där talas det om Kristus så här: Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds ende Son, född av Fadern före all tid, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född, inte ska­pad, av sam­ma väsen som Fadern, på honom genom vilken allt blev till; som för oss människor och vår fräls­ning steg ner från himlen, blev människa av kött och blod genom den heliga Anden och jungfru Maria. Det vill säga, det sägs mycket klart sådan är Kristus. Svaret på frågor ges mycket tydligt. Senare under medeltiden gång kom andra delen av Jesu fråga: frågan om hur man skulle bli frälst? På samma sätt hade Guds ord gått ut över hela Europa och krävde nu ett svar: hur blir man frälst, hur kommer man till himmelen. Som svar på detta skrevs den Augsburgska bekännelsen och senare också dess Apologi. Svaret är igen mycket klart: Vidare lära de, att människorna icke kunna rättfärdiggöras inför Gud genom egna krafter, egen förtjänst eller egna gärnin­gar, utan att de rättfärdiggöras utan förskyllan för Kristi skull genom tron, när de tro, att de upptagas i nåden och att synderna förlåtas för Kristi skull, vilken genom sin död åstadkommit tillfyllestgörelse för våra synder. Denna tro tillräknar Gud som rättfärdighet inför honom, Rom. 3 o. 4 . Nu finns det en hemlighet bakom Jesu fråga och apostlarnas svar som upprepas i historien. Nämligen den fråga som Jesus ställer, har Guds Ande gett svar på i skriften. Petrus svarar med apostlarnas mun, du är Messias, den levande Gudens Son. Vem är den Messias? Det är förstås den samma Messias som hela Gamla testamentet förkunnade, den Messias som lovades som återlösare åt folket, den Messias som skulle komma för att rädda Israel. Och helt på samma sätt har den Helige Ande uppenbarat svaret för kyrkofäderna och reformatorerna från skriften när det gäller frågorna om vem Jesus är och hur en människa skall bli frälst, det vill säga bli räddad. Guds ger genom sitt Ande och ord inte bara frågor utan också svar. Och på de frågor som Guds ger svar är det mycket tydligt. Sedan finns det många frågor som bibeln inte svarar på, men dessa frågor behöver vi inte förstå. Men Guds Ord är klart, kyrkan kan därför svara, så är det, detta är sanningen, amen, ja, utan tvivel.   Och jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling . Bekännelsen för oss till Kristus och hämtar Kristus till oss. Nu med detta i tankarna kan vi bättre förstå vad Jesus säger till Petrus efter att han prisat honom salig, det vill säga välsignad av Gud på ett speciellt sätt: Och jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling. Vad betyder då denna klippan? Här har vi en ordlek som Jesus säger. Nämligen först kallar Jesus Petrus för, Simon Joonas son, detta i samband med att han säger att han är salig, men nu får han ett nytt namn: han kallas för Petrus. Och på grekiska heter klippa petra. Klippan och Petrus är två olika saker, det är inte samma sak. Annars skulle Jesus ha konstaterat, du är Petrus och på dig skall bygga min församling. Men nu säger han du är Petrus och på denna klippa. Och jag tänker att de enklaste och bästa sättet är att läsa detta som att du är Petrus, betyder helt enkelt, den som står på klippan eller den som har fått sitt namn efter klippan. På samma sätt som vi kallas för kristna därför att vi fått del av Kristus, lever i Kristus, står med Kristus och så vidare. Men vad är då klippan? Klippan kan vi säga att är två saker samtidigt. Och ena sidan är klippan den bekännelse som Petrus ger. På samma sätt som vi också när vi bekänner vår tro, som bibeln, trosbekännelsen och bekännelseskrifterna undervisar, så kommer vi till klippan som bevarar oss. Det finns ingen kristen tro som är tyst, utan tro tar sig alltid utryck i en bekännelse. Därför står det skrivet också den som i sitt hjärta tror och med sin mun bekänner att Jesus är Herre. Inte så att bekännelsen skulle förtjäna något, inför Gud, utan så att de är bara två sidor av samma mynt. Där var hjärtat tror bekänner munnen automatiskt. För det andra är klippan Kristus. För Kristus är i Bibelordet, vi kunde säga att Kristus är själva Ordet med stort O. Men syftet med detta ord är inte att det endast svävar i luften någonstans eller ligger på ett bord och inte blir läst. Utan syftet med detta ord är att det blir emottaget, trott, och bekänt av de troende. Endast den har verkligen Ordet med stort O, det vill säga Kristus själv, som bekänner honom inför denna värld. Den stora skara som nog har en massa biblar, men inte bekänner Kristus eller hans frälsning, de har inte Kristus, eftersom de inte har tagit emot honom eller bekänt honom, utan istället förfalskat hans ord och därför också förkastat honom.   Församlingen skall byggas, helvetets portar skall inte få makt över den, och himmelen skall vara öppen Vilka löften har Guds folk fått gällande bekännelsen? Nu får Guds folk tre säkra löften som hör ihop med bekännelsen om Kristus. Det första löftet är att Gud skall bygga sin församling på denna klippa. Bilden finns redan i Gamla testamentet, men iden med församlingen i bibeln är att den kallas ut från världen, för att tjäna Gud. På samma sätt som Israel blev befriad från Egyptens slaveri, blir Guds folk nu befriade från syndens, djävulen, och döden fängelse, för att tjäna Gud. Det vill säga när Guds ord förkunnas, undervisas, bekänns och lovas så kallar Gud ut genom detta sin församling från synden, djävulen och dödens slaveri. Detta gör han också här och nu med var och en av oss, med dig och mig. Därför har vi samlats till gudstjänst. För det andra så lovar Kristus att, helvetets portar skall aldrig få makt över den. Det vill säga denna bekännelse är ett fäste och ett slott mot ondskan. Vi tänker bara på Luthers fina psalm, vår Gud är oss en väldig borg. Guds ord bevarar oss från fienden, bekännelsen som grundar sig på Guds ord, i dess kortaste form: Jesus är Herre, är en bekännelse som ondskan måste maktlöst vika ifrån. Det är något som djävulen, synden, döden eller något annat inte kan motstå. Det vill säga, vi får ett säkert löfte om att de finns ingen ond kraft eller makt i denna värld, eller i den himmelska världen som kan skada oss eller ta bort Guds nåd och godhets rikedom från oss. För det tredje kommer löftet om himmelrikets nycklar: Jesus säger allt det som du löser på jorden skall vara löst i himmelen. Det vill säga himmelen är öppen. Och här är ordning viktig, det är väldigt viktigt att komma ihåg, att det är först på jorden och sedan i himmelen. Varför det? Nämligen när vi förkunnar i kyrkan, dina synder är dig förlåtna, du är förlåten, försonad med Gud, du är fri, du har ingen skuld inför Gud, du är verkligen helig, rättfärdig och ren så då är det inte något önsketänkande. Det är ingen dröm eller fantasi, eller ett hopp om att Gud är nog nådig. Nej, han har givit oss det säkra ordet och löftet, att när vi har denna bekännelse, när vi har Kristus själv med oss, så då har vi makten att förlåta synder i hans namn. Och detta betyder att när vi förlåter dem, så är dessa synder verkligen förlåtna inte bara inför människor utan inför Gud själv. Himmelen är öppen, vi behöver inte och vi kan inte längre tvivla på detta. Amen.

Matthæus 16:13-28 13 Da Jesus kom til området ved Cæsarea Filippi, spurgte han sine disciple: «Hvem siger folk, at Menneskesønnen er?» 14 De svarede: «Nogle siger Johannes Døber, andre Elias, og andre igen Jeremias eller en anden af profeterne.» 15 Så spurgte han dem: «Men I, hvem siger I, at jeg er?» 16 Simon Peter svarede: «Du er Kristus, den levende Guds søn.» 17 Og Jesus sagde til ham: «Salig er du, Simon, Jonas' søn, for det har kød og blod ikke åbenbaret dig, men min fader i himlene. 18 Og jeg siger dig, at du er Peter, og på den klippe vil jeg bygge min kirke, og helvedes porte skal ikke få magt over den. 19 Jeg vil give dig nøglerne til Himmeriget, og hvad du binder på jorden, skal være bundet i himlene, og hvad du løser på jorden, skal være løst i himlene.» 20 Da forbød han strengt sine disciple at sige til nogen, at han var Kristus. Nåde være med jer og fred fra Gud, vor Fader, og Herren Jesus Kristus. Amen. Vi vil nu fokusere på den første del af denne tekst. Nemlig på Kristus’ spørgsmål og Peters svar. I Finland plejer vi at kalde os selv for ”konfessionelle luthera­nere”. Jeg ved ikke, om I nogensinde har hørt udtryk­ket. Men det betyder helt enkelt, at vi er lutheranere, som samles om en bestemt bekendelse. Det, som forener alle konfessionelle Lutheranere er både de historiske trosbekendelser og den Augsburgske Bekendelse. Hvorfor er det sådan?   Spørgsmålet: Hvem siger I, at jeg er? At bekende er en bibelsk sag. Det spørgsmål, Jesus stiller disciplene, viser et bibelsk mønster. Der fandtes mange forskellige svar på dette spørgsmål. Nogle sagde ”Johannes”, andre sagde ”Elias”, nogle sagde ”En af profeterne”. Folket var delt, nogle mente, at de vidste det bedre end andre. Peters svar betyder to ting på samme tid. Nemlig: Du er Messias, den levende Guds søn. Det betyder, at Kristus er Guds søn. Det er en beken­delse om hans person. Men det er også noget mere, nemlig en bekendelse om Jesu gerning og hans opgave. Han er ikke kun Guds søn, men Guds Søn, som er kommet for at frelse verden fra synden, djævelen og døden. Disse to spørgsmål, ”Hvem er Jesus?”, og ”Hvad er hans opgave”, hører til de to største spørgsmål i kirkehistorien. I oldkirken diskuterede man heftigt spørgsmålet: ”Hvem er Jesus?” Og dette spørgsmål ophørte ikke i og med at bibelen blev nedskrevet. Tværtimod fortsatte det. Bibelen udfordrede verden. Guds ord blev udbredt og krævede et svar: Hvem er denne Kristus, som er kommet til verden? I løbet af de første tre hundrede år kæmpede kirkefædrene indbyrdes. Nogle sagde, at Jesus var sand Gud, men at han var blevet adopteret af Gud ved sin dåb. Andre sagde, at Jesus var født som Gud. Som svar på dette nedskrev kirken senere forskellige bekendelser. En af dem, som vi bedst kender, er den ”Nikænokonstan­tinopolitanske bekendelse”, som vi normalt bare kalder ”den nikænske trosbekendelse”. Der tales således om Kristus: Vi tror på én Herre, Jesus Kristus, Guds enbårne Søn, som er født af Faderen før alle tider, Gud af Gud, lys af lys, sand Gud af sand Gud, født, ikke skabt, af samme væsen som Faderen, ved hvem alt er skabt, som for os mennesker og for vor frelse steg ned fra himlene og blev kød ved Helligånden af Jomfru Maria og blev menneske . Her siges meget klart, at sådan er Kristus. Svaret på spørgsmålet gives meget tydeligt. Senere i middelalderen kom anden del af Jesu spørgsmål, spørgsmålet ”Hvordan man bliver frelst?” På samme måde var Guds ord blevet udbredt over hele Europa og krævede nu et svar: ”Hvordan bliver man frelst? Hvordan kommer man i himlen?” Som svar på dette spørgsmål blev Den Augsburgske Bekendelse skrevet og senere og også dens Apologi (forsvaret for bekendelsen). Svaret er igen meget klart: Fremdeles lærer de, at menneskene ikke kan retfærdiggøres over for Gud ved egne kræfter, fortjenester eller gerninger, men retfærdiggøres uforskyldt for Kristi skyld ved troen, når de tror, at de bliver taget til nåde, og at synderne forlades for Kristi skyld, for hans skyld, som ved sin død gjorde fyldest for vore synder. Denne tro tilregner Gud som retfærdighed for sig. Rom. 3 og 4. Nu findes der en hemmelighed bag Jesu spørgsmål og apostlenes svar, som gentages i historien. Nemlig, at Guds Ånd i Skriften har svaret på det spørgsmål, Jesus stiller. Peter svarer på alle apostlenes vegne: ”Du er Messias, den levende Guds søn!” Hvem er Messias? Han er naturligvis den samme Messias, som hele Gamle Testamente forkyndte, den Messias, som Gud lovede at sende som genløser til folket, den Messias, som skulle komme for at frelse Israel. Og helt på samme måde har Den Hellige Ånd åbenbaret svaret for kirkefædrene og reformatorerne fra Skriften, når det gælder spørgsmålet om, hvem Jesus er, og hvordan et menneske skal blive frelst og reddet. Gud stiller ikke kun spørgsmål ved sin Ånd i ordet, men giver også svar. Og de svar Gud giver på spørgsmålene, er meget tydelige. Der findes også mange andre spørgsmål, som bibelen ikke giver svar på, og sådanne spørgsmål behøver vi ikke at forstå os på. Men Guds ord er klart. Derfor kan kirken svare og sige: ”Sådan er det. Dette er sandt. Amen. Det er utvivlsomt sandt.”   Og jeg siger dig: Du er Peter, og på den klippe vil jeg bygge min kirke! Bekendelsen fører os hen til Kristus og henter Kristus os ind til os. Når vi tænker på dette, forstår vi bedre, hvad Jesus siger til Peter, efter at han har prist ham salig, dvs. at han er velsignet af Gud på en særlig måde: ”Og jeg siger dig: Du er Peter, og på den klippe vil jeg bygge min kirke (menighed)!” Hvad betyder da ”denne klippe”? Her har vi et ordspil, som Jesus bruger. Jesus kalder nemlig først Peter for Simon, Jonas’ søn. Men samtidig med, at han siger, at han er salig, giver han ham et nyt navn: Han kalder ham ”Peter”. På græsk hedder ”klippe” ”petra”. Klippen og Peter er to forskellige ting, de er ikke det samme. Ellers ville det jo betyde, at Jesus sagde, at ”Du er Peter, og på dig vil jeg bygge min kirke”. Men nu siger han: ”Du er Peter, og på denne klippe …” Jeg tænker, at den enkleste og bedste måde at læse dette ”at du er Peter” på, helt enkelt betyder, at du er den som står på klippen, eller som har fået dit navn efter klippen. På samme måde som vi kaldes kristne, fordi vi har fået del i Kristus, lever i Kristus og vandrer med Kristus osv. Men hvad er da klippen? Vi kan sige, at klippen er to ting på én og samme tid. På den ene side er klippen den bekendelse, Peter giver. Ligesom når vi også – når vi bekender vor tro, som bibelen, trosbe­kendelsen og bekendelsesskrifterne underviser os om - kommer til klippen, som bevarer os. Der findes ingen kristen tro, som er tavs. Den kommer altid til udtryk i en bekendelse. Derfor står det skre­vet, at ”den, som tror med hjertet og med sin mund bekender, at Jesus er Herre”. Ikke sådan forstået, at vi med vores bekendelse fortjener noget overfor Gud, men sådan, at troen og bekendelsen er to sider af samme mønt. Der, hvor hjertet tror, bekender munden automatisk. For det andet er klippen Kristus. For Kristus er i Bibelordet. Man kan sige, at Kristus er selve ordet med stort O. Men formålet med dette ord er ikke, at det bare svæver i luften et eller andet sted eller ligger på et bord og ikke bliver læst. Derimod er formålet med dette ord, at det bliver modtaget, troet og bekendt af de troende. Kun det menneske, som bekender Kristus overfor denne verden, har virkelig Ordet med stort O, dvs Kristus selv. De mange mennesker, som nok har en masse bibler, men ikke bekender Kristus, og at han har frelst dem, de har ikke Kristus, fordi de ikke har taget imod ham eller bekendt ham. De har i stedet forfalsket hans ord og derfor også forkastet ham.   Menigheden skal bygges, og helvedes porte skal ikke få magt over den, og himlen vil være åben. Hvilke løfter har Guds folk fået angående bekendelsen? Nu får Guds folk tre sikre løfter, som hører sammen med bekendelsen om Kristus. Det første løfte er, at Gud vil bygge sin kirke på denne klippe. Billedet med ”klippen” findes allerede i Gamle Testamente, men ideen med kirken i bibelen er, at den kaldes ud af verden for at tjene Gud. På samme måde som Israel blev befriet fra Egyptens slaveri, bliver Guds folk nu befriet fra syndens, djævelens og dødens fængsel for at tjene Gud. Det vil sige: Når Guds ord forkyndes, undervises, bekendes og lovprises, da kalder Gud ved Evangeliet sin kirke fra syndens, djævelens og dødens slaveri. Det gør han også her og nu med hver eneste af os, med dig og mig. Derfor er vi samlet til gudstjeneste. For det andet lover Kristus, at helvedets porte aldrig skal få magt over kirken. Det vil sige, at denne bekendelse er en borg og et slot overfor ondskaben. Vi tænker her på Luthers fine salme: ”Vor Gud han er så fast en borg.” Guds ord bevarer os mod fjenden. Bekendelsen grunder sig på Guds ord. I sin korteste form lyder bekendelsen sådan: ”Jesus er Herre”. Det er en bekendelse, som ondskaben er magtesløs overfor og må vige for. Bekendelsen til Kristus kan djævelen, synden og døden og alt muligt andet ikke kan modstå. Det betyder, at vi får et sikkert løfte om, at der ikke er nogen ond kraft eller magt i denne verden, heller ikke i den himmelske verden, som kan skade os eller tage Guds nåde og godheds rigdom fra os. For det tredje kommer løftet om himmerigets nøgler: Jesus siger: Alt, hvad du løser på jorden, skal være løst i himlen. Det vil sige, at Himlen er åben. Og her er rækkefølgen vigtig. Det er meget vigtigt at huske, at det først er på jorden og derefter i himlen. Hvorfor det? Nemlig, når vi i kirken forkynder: Dine synder er dig forladt, du er tilgivet og forsonet med Gud, du er fri og du har ingen skyld overfor Gud, du er virkelig hellig, retfærdig og ren. Det her er ikke ønsketænkning. Det er ikke drøm eller fantasi. Det er heller ikke et håb om, at Gud vil være nådig. Nej, han har givet os det sikre ord og løfte, at når vi har denne bekendelse, når vi har Kristus selv med os, da har vi magten til at tilgive synd i hans navn. Og det betyder, at når vi tilgiver alle slags synd, så er disse synder virkelig tilgivet, ikke kun overfor mennesker, men også overfor Gud selv. Himmelen er åben, vi behøver ikke og vi kan ikke længere tvivle på dette. Amen.